Stormanövern 1924, del VII

De kungliga

......................

Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 

......................

...fortsättning

Du, min dotter, hälsa Hårsbäcksborna att vi är så stolta i Västerfärnebo över kungabesök, att ni inte är värdiga att lösa våra skoremmar! Skämta om detta! Kungen och kronprinsen har åkt än hit, än dit. Genom Hedbo by gick de till fots, som andra dödliga.

På Lindsjö Idas gård satte sig kungen i gräset. Ägaren kom ut med en stol och bjöd majestätet att sitta.

- Tack, men jag sitter bra här.

Larses-Mor kom och ville se kungen, han gick till henne och frågade vad hon hette.

- Karolina - 75 år.

En pojke i skolan skrev i sin uppsats:

- Han såg gammal och tröt ut.

I Nyströms åt de kungliga lunch. Fru Nyström såg kanske nervös ut. Kungens närmaste man viskade till henne, att det inte var farligt alls! Stackars kung som blir så uppmärksammad.

Efter kyrkobesöket sa folket:

- De kungliga lutade huvudena ihop och viskade i koret. Kungen sjöng med i psalmerna. Han sjöng inte Ära ske konungen. Kungen gäspade ett tag. Kungen klappad prosten på axeln. Prosten bockade sig i mer än rät vinkel, huvudet och akterändan utgjorde samma linje och vägde nedåt. Som en drängstädselbockning.

Prosten bockade sig för kungen i mer än rät vinkel.
Huvudet och akterändan bildade samma linje och vägde nedåt.

Kära Ruth. 

- Förödelsens styggelse översvämmade oss, då Egyptens gräshoppor i oräknelig skara av människor, djur och vagnar drog genom bygden i ett krig på lek. Och ändock har vi inte känt av det verkliga kriget.

Maria Rosenius:

- Ruth, min kära dotter. Far refererar kungabesöket till tidningarna och jag skriver till Dig denna gång att allt är fred och ro.