Stormanöverns 1924, del VI

Flygolyckor

......................

Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 

......................

...fortsättning

En liten ung löjtnant, som var med i matlaget här, var så hjärtans snäll. Satt inne i köket hos mig och pratade värre. Vi talade om den senaste flygolyckan. Jag tyckte det skulle kännas motbjudande och svårt att stiga upp efter en sådan katastrof.

- Jag är också flygare, men inte nu, och jag har varit med vid sådana olyckor, när de flugit ihjäl sig, men man blir så förhärdad att man känner ingenting längre än vid den första uppstigningen bakefter. Har man väl kommit upp, så är det inte tid att tänka på någonting.

Över Salbohed snurrar oupphörligen flygmaskiner
tvärs över och runtomkring. Det var som ett tivoli.

Majoren hade relativt snyggt vid sitt kuvert, så han var nog en fin man. Han drog av sig stövlarna och kastade sig i soffan så fort jan hann bädda.

Det har köpts lassvis med halm till bädd åt beväringarna, dels åt dem som låg i skolsalen, och dels åt dem som tältade i skogen invid. Axel plockade upp hinkvis med bröd åt sina höns. I en grop på Åsen låg ett lass tomma konservlådor.

Olssons och Lindells på Åsen har haft kaffekokning i flera dagar. Befolkningen har sålt mängder av limpskivor, smörgåsar och våffelhjärtan m m.

.......

fortsättning följer ...