söndag 7 februari 2021

Mangårdsbyggnaden på Gammelgården

Vad hände hemma i Sverige? 

I tidningen Svenska amerikanaren kunde emigranterna läsa den 1 september 1920 om Västerfärnebo Hembygdsförening som flyttat in i eget hem. Mangårdsbyggnaden från Norrgården i Norrgärsbo hade flyttats till Gammelgården.
 



Den andra byggnaden på Gammelgården var mangårdsbyggnaden, en parstuga, som kommer från Norrgården i Norrgärsbo. 1798 anses vara byggnadsåret. Den förvärvades 1920 mot 100 kr årligen, så länge någondera av säljarna, hemmansägare Gustaf Westling (1854-1928) och hans maka (1849-1936) levde. Stugan innehåller kök, kammar och ginmotstuga (festsal).

Vid Laga skiftet i Norrgärsbo by 1866 ägdes Norrgården av Matts Jansson (1822-1883) och hans hustru Anna Jansdotter (1823-1898). Matts kom från Mälby och var måg i gården, han gifte sig 1848 med hemmansägar- och kyrkvärdsdottern Anna i Norrgården. Matts Jansson var nämndeman. Gården var en av tre gårdar i byn som fick ligga kvar på sin plats efter Laga skiftet.

Makarna hade inga egna barn men fick ta hand om Matts brorsbarn, syskonen Anna Sofia Jansdotter f. 1860-12-05 och Per August Jansson f. 1864-02-17, när först deras mor Cathrina Matsdotter avlidit fyra dagar efter Per Augusts födelse och sedan fadern Johan Jansson 1875 när syskonen endast var 11 och knappt 15 år gamla. De kom att bo i storstugan som nu står på Gammelgården, den var då mangårdsbyggnad i Norrgården i Norrgärsbo. Per August kom senare att byta namn till Rosenius och är en av initiativtagare till Västerfärnebo Hembygdsförening (1915) och har varit dess trotjänare förutom sin gärning som lärare och hembygdsforskare. 

Storstugan anses vara byggd 1798. Två generationer före Laga skiftet, och morfar till Anna Jansdotter (1823-1898), var Petter (Per) Jansson (1757-1840) hemmansägare i Norrgården, gift 1785 med Sara Larsdotter (1760-1847) från Hällby. Petter Jansson hade, som äldste son, ärvt gården efter sin far Johan (Jan) Matsson (1727-1773). 

Sålunda har Norrgården funnits i samma släkt minst från 1727-1919 och i nästa släkt från 1919 och framåt.

Släkten från Johan (Jan) Matsson (1727-1773), som tar över efter sin far, och fram till försäljningen 1919.





tisdag 26 januari 2021

En landtbruksförening behöver bildas i Vester-Färnebo

Möte i tingshuset

Det kallades till möte i Tingshuset i Vester-Färnebo den 13 november 1892.  Lantbrukarna i Vester-Färnebo ville gå samman för att anskaffa gödningsmedel, utsädesspannmål m m för billigt pris genom att åstadkomma ett större parti, likaså vid försäljning av spannmål ville de söka åstadkomma ett större parti på en gång, då ofta högre pris erhålles.

Sammanträdet öppnades av organisten Nils Wilhelm Törnell (1845-1926). Han berättade om hur ett par lantbruksföreningar i By och Husby i Dalarna hade ordnat sin verksamhet.

Sammanträdet beslöt att utse en kommitté för att utarbeta stadgar. I kommittén kom att ingå organisten Nils Wilhelm Törnell (1845-1926),
hemmansägaren Anders Gustaf Andersson (1848-1928) i Ösby,
nämndemännen Per Erik Andersson (1855-1936) i Norr Gärdsbo och
Matts Jansson (1847-1913) i Nykrogen samt
hemmansägaren Johan Erik Pettersson (1846-1924) i Finnbo.
Till suppleanter utsågs fanjunkaren Johan Fredrik Östling (1839-1926) i Berg och hemmansägaren Gustaf Lindgren (1851-1928) i Islingby.

Vester-Färnebo landtmannaförening

Vester-Färnebo landtmannaförening hade sitt första ordinarie årssammanträde den 6 januari 1893, med val av styrelse och revisorer.
Ordförande: organisten Nils Wilhelm Törnell (1845-1926).
Styrelseledamöter: hemmansägarna Gustaf Lindgren (1851-1928) i Islingby och
unga Anders Jansson (1841-1916) i Ösby med
Gustaf Alfred Johansson (1860-1935) i Norr Salbo som suppleant.
Revisorer: fanjunkaren Johan Fredrik Östling (1839-1926) i Berg och
Otto Myrberg (1866-1919) i Ängsholmen med
Per Johan Åhlberg (1860-1936) i Norr Salbo som suppleant.

Föreningen delades in i fyra kretsar med var sin ordförande, vilka kan ta upp ordet på ämnen som ska köpas och lämna in det till styrelsen som gör inköpen.

Kretsordförande för
Salbo fjärding: hemmansägaren Johan Erik Pettersson (1846-1924) i Finnbo. 
Gärdsbo fjärding: nämndeman Per Erik Andersson (1855-1936) i Norr Gärdsbo.
Hörende fjärding: hemmansägaren Gustaf Andersson (1848-1928) i Ösby.
Kilbo fjärding: hemmansägaren Per Erik Andersson (1838-1928) i Hedåker.

Årsavgiften för medlemskap beslutades till 50 öre.

Till årsmötet hade 62 medlemmar antecknat sig.

Föreningens uppgift är
1) att genom sammanslutning bereda jordbrukarne inom Vester-Färnebo tillfälle att vid inköp af utsäden, foder och gödningsämnen bereda fördelar i afseende på pris och varornas fullgodhet;

2) att vid försäljning åstadkomma större partin och så högt pris som möjligt; endast fullgoda varor få afyttras;

3) att verka för kreatursafvelns förbättring, i synnerhet genom bildande af tjurföreningar;

4) att i öfrigt höja intresset för jordbruksnäringen i alla dess grenar.

Det beslutades att 500 ex stadgar skulle tryckas.

Källa: VLT 1892-11-15 och 1893-01-10.

fredag 22 januari 2021

Greta Jansdotter - ett händelserikt liv

Greta Jansdotter från Hedbo ägor

Greta Jansdotter föddes 1821 i Västerby som nummer fyra i en syskonskara på femton barn. Hennes liv skulle komma att bli rätt så dramatiskt.

Fadern Johan Persson födde i Norrhörende och kom att arbeta som dräng från 14 års ålder på fem olika gårdar i Västerby, Norrhörende och Ålsvarta innan han vid 25 års ålder fick ta han om en gård och blev då landbonde i Västerby. Tre år tidigare, som 22-åring hade han gift sig med 19-åriga Margareta Larsdotter som var född i Gäsjö, Norberg. Margareta hade kommit till Västerby som piga 1812 och 1815 stod bröllopet mellan Johan och Margareta i Västerfärnebo.

Redan en dryg månad efter vigseln föddes sonen Peter, han blev endast 4 månader gammal. Sen rullade det på med barn. Fram till sista barnet som föddes 1840 hade makarna sammanlagt fått sju pojkar och åtta flickor. Alla flickor överlevde småbarnsåren, en dog som tonåring, de övriga nådde vuxen ålder. Endast tre av pojkarna uppnådda vuxen ålder.

Fadern Johan avled 72 år gammal och noterades då som backstuguman, modern Margareta blev 76 år och noterades som fattighjon. De hade strax före 50-årsåldern flyttat till Larsbo där de slutade sina dagar.

Men nu skulle det handla om Greta. Hon föddes som sagt i Västerby 1821 där fadern var landbonde, men redan året efter flyttade familjen till Fallänge där han fortsätter som landbonde och tolv år senare går flytten till Lasjövreten som landbonde.

Som 14-åring lämnar Greta föräldrahemmet och blir tjestflicka i Prästhyttan hos Anders Mattson hans syster och åldriga föräldrar. Där hon stannar i två år innan flytten går till Sörål och där blir  hon piga hos Jan Andersson och hustrun Stina Matsdotter och deras tre barn. 1840 går färden till Rosshyttan och arbete som piga hos Anders Matsson och hans hustru Stina Matsdotter och deras fyra barn.


Greta blir kvar i Rosshyttan men flyttar till rättaren Per Andersson Engström 1842 där hon blir piga. Hon föder en oäkta dotter Stina Lisa i december som avlider efter en månad i januari året därpå.


Efter mellanlandning ett år i Boda som inhyses piga fortsätter Greta 1844 till Prästgårdens ägor och en ny tjänst som piga. Året efter flyttar drängen Anders Andersson från Lågbo till Prästgårdens ägor. Paret gifter sig 1846 och dottern Anna Greta föds knappt två månader senare. På hösten samma år flyttar familjen till Islingby boställe där Anders blir rättare, en tjänst som varar endast ett år.


Anders och Greta med dottern Anna Greta flyttar till Hedbo ägor 1847 och blir torpare. Där kommer både Anders och Greta att sluta sina dagar. Men först föds det tre barn vartannat år. Anders 1848, Johan 1850 och snart ett barn till… Men då dör Anders på våren 1852 av håll och stygn. Änkan Greta blir nu ensam med tre barn och ett fjärde på väg. Carolina föds på hösten 1852.


Sonen Johan blir bara 6 år. Han drunknade i en av regnväder uppsvälld bäck i Ramnäs socken på hösten 1856, dit han i moderns frånvaro, jämte en något äldre broder, begivit sig för att bettla. Modern hade full fattiglott för sina barn.


Dottern Anna Greta flyttar som 15-åring hemifrån och tar arbete som piga. Vid 22-års ålder gifter hon sig och makarna flyttar så småningom till Västerås där Anna Greta avlider endast 26 år gammal 1873. Hon hade då fött tre barn, varav en son avled som spädbarn. Anna Gretas make gifter sig åtta år senare med systern Carolina som varit hushållerska i familjen sedan 1874. Carolina har en dotter och tillsammans får de ytterligare sju barn. Men endast tre av Carolinas barn når vuxen ålder.


Sonen Anders flyttar som 16-åring uppåt Dalarna, han gifter sig som 24-åring och arbetar som skomakare.


Torparänkan Greta bor kvar som fattighjon på Hedbo ägor efter makens död. Plötsligt finns en notering i husförhörslängden att hon fått en oäkta dotter Sofia 1859 i Hälsingland. Mycket riktigt, Sofia är född i Söderala socken och moderna uppehåller sig i Bergvik. Dottern Sofia dör i Flor i Mo socken i Hälsingland 8 månader gammal. Hon anges då som Kringvandrande änkan Greta Jansdotters från Västerfärnebo, Hedbo ägor, oäkta barn Sofia.


Hur som helst så kommer torparänkan Greta hem till Hedbo igen. 1867 har alla barnan flyttat och Greta är själv och fattighjon. Hon avlider på Hedbo ägor 19 maj eller 20 maj 1869. Varför vet vi inte säkert vilket datum? Men, i dödboken finns en förklaring.


Av länsmannens undersökning och provinsialläkarens besiktning vid likets obduktion konstaterar de, att den döda blivit mördad. Ingen mördare är gripen, men jordfästningen inte kan skjutas upp längre utan hålls den 19 juli efter tillstånd sökts och erhållits.


Efter Greta Janssons begravning den 19 juli 1869 går jakten på mördaren vidare. 


Den 10 september 1869 häktas, i Säter, skriftbläckförsäljaren Anders Wikell från Växjö som misstänkt för mordet.

Notis i tidningen Svenska Amerikanaren 1869-10-19.
Källa: https://www.mnhs.org/newspapers/lccn/sn2004061911/1869-10-19/ed-1/seq-3

Anders Wikell föddes i Växjö 1823-06-12. Han dog på Försörjningsinrättningen i Växjö 1908-02-28 och anges då som före detta marinsoldat. Under sitt liv har han avtjänat straff för bl a dråp och stöld.


Greta Jansdotter blev 48 år. Vi är många som är släkt med Greta Jansdotter, även jag ... på långt håll.

tisdag 28 april 2020

Dubbelbröllop i Svedbo

En tidningsnotis berättar ... eller gör den det.

I Dagens Nyheter berättas det den 29 november 1883 om ett dubbelbröllop med syskonbyte.

Den 16 november 1883 firades det dubbelbröllop i Svedbo, Västerfärnebo.
Nämndemannen Johan Larsson i Holstensboda gifter bort sin dotter till Svedbo och hans son gifter sig med en dotter från Svedbo. Vem var viktigast att nämna? Nämndemannen som var född i Brunsala 1818-03-26 eller de som gifte sig.

Dotter i Holstensboda heter Matilda Kristina Jansdotter f. 1855-09-19. Hon gifter sig med Anders Johan Johansson f. 1858-06-25 och flyttar till Svedbo.

Sonen i Holstensboda heter Karl August Johansson f. 1858-01-08. Han gifter sig med Sara Kristina Jansdotter f. 1856-08-18 och hon flyttar till Holstensboda.

Nämndeman Johan Larssons (1818-1896) hustru var Anna Wåhlgren (1826-1910).
Föräldrar till syskonen i Svedbo var Jan Persson (1815-1870) och Anna Andersdotter (1819-1887).

tisdag 24 mars 2020

Stormanövern 1924, del VII

De kungliga

......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
Du, min dotter, hälsa Hårsbäcksborna att vi är så stolta i Västerfärnebo över kungabesök, att ni inte är värdiga att lösa våra skoremmar! Skämta om detta! Kungen och kronprinsen har åkt än hit, än dit. Genom Hedbo by gick de till fots, som andra dödliga.

På Lindsjö Idas gård satte sig kungen i gräset. Ägaren kom ut med en stol och bjöd majestätet att sitta.
- Tack, men jag sitter bra här.

Larses-Mor kom och ville se kungen, han gick till henne och frågade vad hon hette.
- Karolina - 75 år.

En pojke i skolan skrev i sin uppsats:
- Han såg gammal och tröt ut.

I Nyströms åt de kungliga lunch. Fru Nyström såg kanske nervös ut. Kungens närmaste man viskade till henne, att det inte var farligt alls! Stackars kung som blir så uppmärksammad.

Efter kyrkobesöket sa folket:
- De kungliga lutade huvudena ihop och viskade i koret. Kungen sjöng med i psalmerna. Han sjöng inte Ära ske konungen. Kungen gäspade ett tag. Kungen klappad prosten på axeln. Prosten bockade sig i mer än rät vinkel, huvudet och akterändan utgjorde samma linje och vägde nedåt. Som en drängstädselbockning.

Prosten bockade sig för kungen i mer än rät vinkel.
Huvudet och akterändan bildade samma linje och vägde nedåt.
Kära Ruth. 
- Förödelsens styggelse översvämmade oss, då Egyptens gräshoppor i oräknelig skara av människor, djur och vagnar drog genom bygden i ett krig på lek. Och ändock har vi inte känt av det verkliga kriget.
Maria Rosenius:
- Ruth, min kära dotter. Far refererar kungabesöket till tidningarna och jag skriver till Dig denna gång att allt är fred och ro.

Stormanöverns 1924, del VI

Flygolyckor

......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
En liten ung löjtnant, som var med i matlaget här, var så hjärtans snäll. Satt inne i köket hos mig och pratade värre. Vi talade om den senaste flygolyckan. Jag tyckte det skulle kännas motbjudande och svårt att stiga upp efter en sådan katastrof.
- Jag är också flygare, men inte nu, och jag har varit med vid sådana olyckor, när de flugit ihjäl sig, men man blir så förhärdad att man känner ingenting längre än vid den första uppstigningen bakefter. Har man väl kommit upp, så är det inte tid att tänka på någonting.

Över Salbohed snurrar oupphörligen flygmaskiner
tvärs över och runtomkring. Det var som ett tivoli.
Majoren hade relativt snyggt vid sitt kuvert, så han var nog en fin man. Han drog av sig stövlarna och kastade sig i soffan så fort jan hann bädda.

Det har köpts lassvis med halm till bädd åt beväringarna, dels åt dem som låg i skolsalen, och dels åt dem som tältade i skogen invid. Axel plockade upp hinkvis med bröd åt sina höns. I en grop på Åsen låg ett lass tomma konservlådor.

Olssons och Lindells på Åsen har haft kaffekokning i flera dagar. Befolkningen har sålt mängder av limpskivor, smörgåsar och våffelhjärtan m m.
.......
fortsättning följer ...

Stormanövern 1924, del V

Efterdyningar

......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
På aftonen gick jag skogsvägen och fick se förödelsens styggelse. Hästarna hade som älgar gnagt av barken av tallarna, så högt de kommit åt. Ett par beväringar sade häromdagen att deras hästar inte fått ett dugg på ett helt dygn. De åt med största besvärlighet det hö som Axel Hambn hade krafsat upp ur hästdyngan.
- Vi fick lov att stjäla åt dem, annars hade de inte fått någonting.

Stulit hade de gjort också, och det med besked. I skogslador och höstackar har de nästan gjort rent hus! Hörngårds-Claes har nästan mistat allt hö i en lada. Han anmälde det för sent!
- Jag kunde väl inte anmäla det förrän det var gjort!

Hos Elin Klinga hade de bränt upp veden, som Salberg värderade till 20 kronor. För nattgästerna fick hon 25 öre natten. Många har blivit dragna vid näsan och ingen betalning fått. Vi hade 38 hästar första natten, fick 10 öre hästen den gången, senare tillfällen med oräkneliga till antal ingenting. 30 beväringar i tamburen första natten, ingenting. Städerskan på skolan fick 10 kronor för allt jobb, men begärde 5 kronor. Här har i varje gård varit nattgäster av officerare, samtliga har varit fina och anspråkslösa och burit sig snyggt åt.

Hagabergs Anna upplät sal, kammare och kök till deras disposition. Innanför hade hon ett fint rum, som hon hade låst. En officer bad, att han skulle få gå dit in och skriva lite, vilket hon inte tyckte hon skulle neka honom. Följden blev lika som här att rapporter och order av- och utlämnades, så en ström av människor gick ut och in. Nya fina mattor blev därmed intrampade med hästdynga, grus och smuts till oigenkännligheten. Anna hade gråtit.
.......
fortsättning följer ...