tisdag 28 april 2020

Dubbelbröllop i Svedbo

En tidningsnotis berättar ... eller gör den det.

I Dagens Nyheter berättas det den 29 november 1883 om ett dubbelbröllop med syskonbyte.

Den 16 november 1883 firades det dubbelbröllop i Svedbo, Västerfärnebo.
Nämndemannen Johan Larsson i Holstensboda gifter bort sin dotter till Svedbo och hans son gifter sig med en dotter från Svedbo. Vem var viktigast att nämna? Nämndemannen som var född i Brunsala 1818-03-26 eller de som gifte sig.

Dotter i Holstensboda heter Matilda Kristina Jansdotter f. 1855-09-19. Hon gifter sig med Anders Johan Johansson f. 1858-06-25 och flyttar till Svedbo.

Sonen i Holstensboda heter Karl August Johansson f. 1858-01-08. Han gifter sig med Sara Kristina Jansdotter f. 1856-08-18 och hon flyttar till Holstensboda.

Nämndeman Johan Larssons (1818-1896) hustru var Anna Wåhlgren (1826-1910).
Föräldrar till syskonen i Svedbo var Jan Persson (1815-1870) och Anna Andersdotter (1819-1887).

tisdag 24 mars 2020

Stormanövern 1924, del VII

De kungliga

......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
Du, min dotter, hälsa Hårsbäcksborna att vi är så stolta i Västerfärnebo över kungabesök, att ni inte är värdiga att lösa våra skoremmar! Skämta om detta! Kungen och kronprinsen har åkt än hit, än dit. Genom Hedbo by gick de till fots, som andra dödliga.

På Lindsjö Idas gård satte sig kungen i gräset. Ägaren kom ut med en stol och bjöd majestätet att sitta.
- Tack, men jag sitter bra här.

Larses-Mor kom och ville se kungen, han gick till henne och frågade vad hon hette.
- Karolina - 75 år.

En pojke i skolan skrev i sin uppsats:
- Han såg gammal och tröt ut.

I Nyströms åt de kungliga lunch. Fru Nyström såg kanske nervös ut. Kungens närmaste man viskade till henne, att det inte var farligt alls! Stackars kung som blir så uppmärksammad.

Efter kyrkobesöket sa folket:
- De kungliga lutade huvudena ihop och viskade i koret. Kungen sjöng med i psalmerna. Han sjöng inte Ära ske konungen. Kungen gäspade ett tag. Kungen klappad prosten på axeln. Prosten bockade sig i mer än rät vinkel, huvudet och akterändan utgjorde samma linje och vägde nedåt. Som en drängstädselbockning.

Prosten bockade sig för kungen i mer än rät vinkel.
Huvudet och akterändan bildade samma linje och vägde nedåt.
Kära Ruth. 
- Förödelsens styggelse översvämmade oss, då Egyptens gräshoppor i oräknelig skara av människor, djur och vagnar drog genom bygden i ett krig på lek. Och ändock har vi inte känt av det verkliga kriget.
Maria Rosenius:
- Ruth, min kära dotter. Far refererar kungabesöket till tidningarna och jag skriver till Dig denna gång att allt är fred och ro.

Stormanöverns 1924, del VI

Flygolyckor

......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
En liten ung löjtnant, som var med i matlaget här, var så hjärtans snäll. Satt inne i köket hos mig och pratade värre. Vi talade om den senaste flygolyckan. Jag tyckte det skulle kännas motbjudande och svårt att stiga upp efter en sådan katastrof.
- Jag är också flygare, men inte nu, och jag har varit med vid sådana olyckor, när de flugit ihjäl sig, men man blir så förhärdad att man känner ingenting längre än vid den första uppstigningen bakefter. Har man väl kommit upp, så är det inte tid att tänka på någonting.

Över Salbohed snurrar oupphörligen flygmaskiner
tvärs över och runtomkring. Det var som ett tivoli.
Majoren hade relativt snyggt vid sitt kuvert, så han var nog en fin man. Han drog av sig stövlarna och kastade sig i soffan så fort jan hann bädda.

Det har köpts lassvis med halm till bädd åt beväringarna, dels åt dem som låg i skolsalen, och dels åt dem som tältade i skogen invid. Axel plockade upp hinkvis med bröd åt sina höns. I en grop på Åsen låg ett lass tomma konservlådor.

Olssons och Lindells på Åsen har haft kaffekokning i flera dagar. Befolkningen har sålt mängder av limpskivor, smörgåsar och våffelhjärtan m m.
.......
fortsättning följer ...

Stormanövern 1924, del V

Efterdyningar

......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
På aftonen gick jag skogsvägen och fick se förödelsens styggelse. Hästarna hade som älgar gnagt av barken av tallarna, så högt de kommit åt. Ett par beväringar sade häromdagen att deras hästar inte fått ett dugg på ett helt dygn. De åt med största besvärlighet det hö som Axel Hambn hade krafsat upp ur hästdyngan.
- Vi fick lov att stjäla åt dem, annars hade de inte fått någonting.

Stulit hade de gjort också, och det med besked. I skogslador och höstackar har de nästan gjort rent hus! Hörngårds-Claes har nästan mistat allt hö i en lada. Han anmälde det för sent!
- Jag kunde väl inte anmäla det förrän det var gjort!

Hos Elin Klinga hade de bränt upp veden, som Salberg värderade till 20 kronor. För nattgästerna fick hon 25 öre natten. Många har blivit dragna vid näsan och ingen betalning fått. Vi hade 38 hästar första natten, fick 10 öre hästen den gången, senare tillfällen med oräkneliga till antal ingenting. 30 beväringar i tamburen första natten, ingenting. Städerskan på skolan fick 10 kronor för allt jobb, men begärde 5 kronor. Här har i varje gård varit nattgäster av officerare, samtliga har varit fina och anspråkslösa och burit sig snyggt åt.

Hagabergs Anna upplät sal, kammare och kök till deras disposition. Innanför hade hon ett fint rum, som hon hade låst. En officer bad, att han skulle få gå dit in och skriva lite, vilket hon inte tyckte hon skulle neka honom. Följden blev lika som här att rapporter och order av- och utlämnades, så en ström av människor gick ut och in. Nya fina mattor blev därmed intrampade med hästdynga, grus och smuts till oigenkännligheten. Anna hade gråtit.
.......
fortsättning följer ...

Stormanövern 1924, del IV

Ingen ordning i skolan

.....................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
Igår var det ingen ordning i skolan, för barnen bara sprang till fönstren och det fick de göra. Men jag var där och höll ordning. Tyckte det hördes väl mycket från undre skolsalen, varför jag tittade in, men ingen fröken fanns där minsann, hade helt enkelt lämnat barnen utan tillsyn, och det var mer än jag hade väntat mig.

I söndags förmiddag och eftermiddag for kungen här förbi. När han kom åter till kyrkan på eftermiddagen satte han sig och kronprinsen på en timmerhög vid Westerbergs och åt upp en smörgås, allt till folkets förnöjelse och begapande häpnad.

Kung Gustaf V vilar sig på en timmertrave i Islingby för en
stunds överläggningar om det militära läget med general Tingsten.
Foto: Arthur Österling.
Andra dignitärer var också med. När de så reste sig och skulle gå till landsvägen snubblade en general vid diket och föll framstupa, kungen likaledes, så berättade Claes Bergström i går afton.

Nyss körde de förbi med luftvärnet. Skall gå till staben och begära 10 kronor för inställd skola, med fröken får inget.
.......
fortsättning följer ...

torsdag 19 mars 2020

Stormanövern 1924, del III

Beväringar som Gustav Wasa

......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
Första skottet i kriget avlossades mellan Olssons och Gångars. Ett par beväringar blev tillfångatagna och hamnade i Gångars, där Alfred bäddade ned dem i ett sädeslass, och så for han med dem genom fiendehären till deras egna.
Alfred gömde två tillfångatagna beväringar i hölasset och for med dem genom fiendens linjer till Hedbo.
Mötte Alfred just som han kom tillbaka från Hedbo efter att ha lämnat fångarna, då han högt och ivrigt sporde:
- Vad hette den som skjutsade Gustav Wasa i halmlasset? Ja, nu har jag varit Nils Elfsson, utropade han och berättade händelsen, denna lördagkväll.

Natten till måndagen låg 30 man i skolans avklädningsrum samt 2 underofficerare i slöjdsalen. Här utanför var planen fylld med vagnar och hästar. Men det var intet mot i natt som var. Vagnarna var så tätt ordnade som de kunde stå. Ute i Åsen har de haft lägereld och tält, kokvagnar m m. Jag kan ej räkna upp allt. 4 officerare i min skolsal och underofficerare i slöjdsalen.

I kväll kom en skickad från 5:e arméfördelningens stab och begärde att få sätta in telefon i skolan. Kunde ej neka till detta. De inledde genast kontakt och har hållit på hela natten. Skolan är inställd idag. Ännu klockan 10 är gården full av folk, vagnar och hästar. De har en särskild samlingspunkt här och militär av alla grader från beväring till general finnes. Dessutom en sjukvagn som ska transporteras till Krylbo.

Trenne telefoner har de. Alldeles nu kretsade en maskin runt omkring skolgården och kastade ned en depesch till arméfördelningens stab, som är samlad omkring gamla brunnen. En officer sade, att maskinen var knappt 50 meter ovanför marken. Det surrade jämt som ett tröskverk.

I går for kungen om här 2-3 gånger, ena gången stod bilen en god stund. Det var på middagsrasten och bilen stod utanför vår bostad. Skolbarnen ställde upp inne på skolgården och fröken Melin och jag framför dem. Kungen körde sakta förbi, vi hälsade och han gjorde honnör, senare för kronprinsen och de övriga. Vi är i en riktig brännpunkt.

Hos Nyströms, d v s Robert Myrbergs, höll kungen lunch igår, var där visst 2 timmar.

Vägen upp till Gammelbo har befarits av ett otal hästar, vagnar och människor. Idag lär de skola bygga 1 km ny väg i skogen. Igår kom ur skogen snart sagt ändlöst långa truppmassor och på aftonen dånade kanonerna från Salbohed, varest folk fanns överallt, när jag i 5-tiden for förbi.
.......
fortsättning följer ...


tisdag 17 mars 2020

Stormanövern 1924, del II

Gudstjänsten

.....................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 
......................

...fortsättning
Prosten Westholm hade sagt mig, att om kungen och kronprinsen ville fråga något om kyrkan, så får du Rosenius svara dem.

Gustaf V och prosten med följe.
Jag satte mig på bakersta bänken i koret, mitt emot de kungliga med en förnämliga uppvaktningen av statsrådet Wohlin, landshövdingen Murray, general Tingsten och konsul Johnson. 

De sjöng med kraft och syntes följa med av intresse och de satt på stolar från Stävre, ävenså mattan därifrån.

När gudstjänsten var slut kom kungen och kronprinsen och gjorde åtskilliga förfrågningar. De intresserade sig för altartavlan. De frågade om den var från 30-åriga kriget. Jag sade då, att den kom hit före 1520 och är skänkt av biskop Svinhufvud, en gång biskop i Västerås stift.

Så såg de på silvret i sakristian, likaså skrudarna. Jag och Svanfeldt letade på lådan med dukarna. Westholm beskrev dem. Kronprinsen och jag hjälpte få upp den under det att prosten berättade om innehållet. Kronprinsen sa, att de borde skickas till Licium för restaurering. Så fick de se prosten Prytz´ batong och något berättades om honom själv. General Tingsten var särskilt intresserad av Prytz som officer i kriget.

Kommunalnämndsordföranden och kommunfullmäktigeordföranden tillkallades och kronprinsen frågade dem om socknens storlek, folkmängd, näringar, skörd, bärgning m m. Slutligen skrev de kungliga sina namn i Carl XII:s bibel.

Prostens predikan räckte i 10-11 minuter, högtidligt och innehållsrikt. Kyrkoherde Boethius och Holmer förrättade altartjänsten.

Kyrktorget var fullt av bilar
Kyrkan var packad av folk och lika många utanför. Man nämnde 4 000 och väl hälften från andra orter. Och så militär av alla möjliga slag på kyrktorget och vägarna. Kyrktorget var avspärrat för de kungliga bilarna. Ridande skånska dragoner hade göra att hålla folket borta. Ett oupphörligt surrande och tutande av bilar, omnibussar och militära fordon av alla de slag. En aldrig sinande ström av människor och i luften kretsade oupphörligt flygmaskiner tvärsöver och runt omkring. Det var som ett tivoli.

Bilar i parad vid Gustaf V och kronprins Gustaf Adolfs besök i Västerfärnebo.
Hemma vid Salbohed var det nästan lika mycket folk av båda slag som vid kyrkan. Här uppe i backen hade en arméfördelning slagit till med sin stab. Rätt vad det var kom kapten Dahlström och frågade, om de kunde få låna skolan till staben att äta middag i. Kokvagnen var nere vid tvättstugan och han sa att vi skulle få gå dit och se på. Vi gjorde i ordning i avklädningsrummet och satte ut syborden, men så försvann alla bort. Order kommer och order går.
.......
fortsättning följer ...