Efterdyningar
......................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening.
......................
...fortsättning
På aftonen gick jag skogsvägen och fick se förödelsens styggelse. Hästarna hade som älgar gnagt av barken av tallarna, så högt de kommit åt. Ett par beväringar sade häromdagen att deras hästar inte fått ett dugg på ett helt dygn. De åt med största besvärlighet det hö som Axel Hambn hade krafsat upp ur hästdyngan.
- Vi fick lov att stjäla åt dem, annars hade de inte fått någonting.
Stulit hade de gjort också, och det med besked. I skogslador och höstackar har de nästan gjort rent hus! Hörngårds-Claes har nästan mistat allt hö i en lada. Han anmälde det för sent!
- Jag kunde väl inte anmäla det förrän det var gjort!
Hos Elin Klinga hade de bränt upp veden, som Salberg värderade till 20 kronor. För nattgästerna fick hon 25 öre natten. Många har blivit dragna vid näsan och ingen betalning fått. Vi hade 38 hästar första natten, fick 10 öre hästen den gången, senare tillfällen med oräkneliga till antal ingenting. 30 beväringar i tamburen första natten, ingenting. Städerskan på skolan fick 10 kronor för allt jobb, men begärde 5 kronor. Här har i varje gård varit nattgäster av officerare, samtliga har varit fina och anspråkslösa och burit sig snyggt åt.
Hagabergs Anna upplät sal, kammare och kök till deras disposition. Innanför hade hon ett fint rum, som hon hade låst. En officer bad, att han skulle få gå dit in och skriva lite, vilket hon inte tyckte hon skulle neka honom. Följden blev lika som här att rapporter och order av- och utlämnades, så en ström av människor gick ut och in. Nya fina mattor blev därmed intrampade med hästdynga, grus och smuts till oigenkännligheten. Anna hade gråtit.
...fortsättning
På aftonen gick jag skogsvägen och fick se förödelsens styggelse. Hästarna hade som älgar gnagt av barken av tallarna, så högt de kommit åt. Ett par beväringar sade häromdagen att deras hästar inte fått ett dugg på ett helt dygn. De åt med största besvärlighet det hö som Axel Hambn hade krafsat upp ur hästdyngan.
- Vi fick lov att stjäla åt dem, annars hade de inte fått någonting.
Stulit hade de gjort också, och det med besked. I skogslador och höstackar har de nästan gjort rent hus! Hörngårds-Claes har nästan mistat allt hö i en lada. Han anmälde det för sent!
- Jag kunde väl inte anmäla det förrän det var gjort!
Hos Elin Klinga hade de bränt upp veden, som Salberg värderade till 20 kronor. För nattgästerna fick hon 25 öre natten. Många har blivit dragna vid näsan och ingen betalning fått. Vi hade 38 hästar första natten, fick 10 öre hästen den gången, senare tillfällen med oräkneliga till antal ingenting. 30 beväringar i tamburen första natten, ingenting. Städerskan på skolan fick 10 kronor för allt jobb, men begärde 5 kronor. Här har i varje gård varit nattgäster av officerare, samtliga har varit fina och anspråkslösa och burit sig snyggt åt.
Hagabergs Anna upplät sal, kammare och kök till deras disposition. Innanför hade hon ett fint rum, som hon hade låst. En officer bad, att han skulle få gå dit in och skriva lite, vilket hon inte tyckte hon skulle neka honom. Följden blev lika som här att rapporter och order av- och utlämnades, så en ström av människor gick ut och in. Nya fina mattor blev därmed intrampade med hästdynga, grus och smuts till oigenkännligheten. Anna hade gråtit.
.......
fortsättning följer ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar