Stormanövern 1924, del I

Det surrar jämt som ett tröskverk

Denna text är ett utdrag sammanställt av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. Tidningsurklippet finns bevarat i Evert Larssons samling på Svartådalens Bygdecenter. Dock finns inget datum noterat.

Så här skriver Arne Abramsson:

Året 1924 lever alltjämt i minnet hos äldre Västerfärnebobor som året för den stora höstmanövern, som vände upp och ner på salabygden och i synnerhet Västerfärnebo med det gamla exercisfältet Salbohed inom sina gränser.

I manövern deltog förutom flera arméfördelningar även artilleri och ingenjörstrupper. Flygvapnet fick sitt elddop. Militären inkvarterades i hem och skolhus.

Kronprins Gustaf Adolf

De kungliga, Gustav V och kronprins Gustaf Adolf, deltog fältmässigt, ävenså landshövdingen Walter Murray, försvarsministern Wohlin, generalkonsul Axel Ax:son Johnson samt en rad generaler, bland dem general Tingsten, far till den sedemera kände professorn och tidningsmannen Herbert Tingsten.

Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta.

..........

KÄRA RUTH! Skolbarnen har nu ämnen till sina uppsatser, må du tro.

Flickan Hedberg skrev:
- En beväring skulle tvätta kött, och han lade det på backen vid brunnen och krafsade på det med fingrarna, vilka säkert inte var tvättade sedan manövern började.

Pojkar från Salbo beskrev hur de fått rida på hästarna:
- Först i trav, sedan föll de in i galopp. Lille Kurt Lundekvist var stor på sig, för han nådde till stigbyglarna.

Några officerare hade i Stockholms-tidningar beskrivit dagen i Västerfärnebo kyrka så här:

- Där var det putsat och fint, t o m kyrkänglarna hade blivit nytvättade. Torntrappan skurad till halva sin längd, längre går inte kungen, sa kyrkvaktmästaren.

Mina Alén hade hört att en visa hade blivit författad av något ljushuvud. Den skulle ha varit synnerligen spydig!

Som du kanske hört av tidningarna, så var det strid kring kyrkan. När de tågade därifrån hade fru Andersson (Irholm) med flera vinkat av dem. Då hade de ropat:

- Adjö, vackra Ebba!

När kronprinsessan hade visat sig på krigsskådeplatsen var hon klädd i brun dräkt. Då sade en spefågel:

- Louise har inte fått några nya kläder sedan i våras, för då var hon med i Uppsala i samma dräkt, det såg jag. Och hon hade inte ens skaffat sig nya strumpor.

På tisdag e m och kvällen marscherade skarorna bort. Vi drog en lättnadens suck och sa att det var härligt bra att allt var förbi. Om bara nu med bedrövelsen av katten varit förbi, för den är ju bortsprungen! Katten kom ju tillbaka, visserligen, långsam och skräckslagen. Så hade inte ens kriget berövat oss vår katt!

........
fortsättning följer ...