Stormanövern 1924, del II

Gudstjänsten

.....................
Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta. Sammanställda av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. 

......................

...fortsättning

Prosten Westholm hade sagt mig, att om kungen och kronprinsen ville fråga något om kyrkan, så får du Rosenius svara dem.

Gustaf V och prosten med följe.

Jag satte mig på bakersta bänken i koret, mitt emot de kungliga med en förnämliga uppvaktningen av statsrådet Wohlin, landshövdingen Murray, general Tingsten och konsul Johnson. 

De sjöng med kraft och syntes följa med av intresse och de satt på stolar från Stävre, ävenså mattan därifrån.

När gudstjänsten var slut kom kungen och kronprinsen och gjorde åtskilliga förfrågningar. De intresserade sig för altartavlan. De frågade om den var från 30-åriga kriget. Jag sade då, att den kom hit före 1520 och är skänkt av biskop Svinhufvud, en gång biskop i Västerås stift.

Så såg de på silvret i sakristian, likaså skrudarna. Jag och Svanfeldt letade på lådan med dukarna. Westholm beskrev dem. Kronprinsen och jag hjälpte få upp den under det att prosten berättade om innehållet. Kronprinsen sa, att de borde skickas till Licium för restaurering. Så fick de se prosten Prytz´ batong och något berättades om honom själv. General Tingsten var särskilt intresserad av Prytz som officer i kriget.

Kommunalnämndsordföranden och kommunfullmäktigeordföranden tillkallades och kronprinsen frågade dem om socknens storlek, folkmängd, näringar, skörd, bärgning m m. Slutligen skrev de kungliga sina namn i Carl XII:s bibel.

Prostens predikan räckte i 10-11 minuter, högtidligt och innehållsrikt. Kyrkoherde Boethius och Holmer förrättade altartjänsten.

Kyrktorget var fullt av bilar

Kyrkan var packad av folk och lika många utanför. Man nämnde 4 000 och väl hälften från andra orter. Och så militär av alla möjliga slag på kyrktorget och vägarna. Kyrktorget var avspärrat för de kungliga bilarna. Ridande skånska dragoner hade göra att hålla folket borta. Ett oupphörligt surrande och tutande av bilar, omnibussar och militära fordon av alla de slag. En aldrig sinande ström av människor och i luften kretsade oupphörligt flygmaskiner tvärsöver och runt omkring. Det var som ett tivoli.

Bilar i parad vid Gustaf V och kronprins Gustaf Adolfs besök i Västerfärnebo.

Hemma vid Salbohed var det nästan lika mycket folk av båda slag som vid kyrkan. Här uppe i backen hade en arméfördelning slagit till med sin stab. Rätt vad det var kom kapten Dahlström och frågade, om de kunde få låna skolan till staben att äta middag i. Kokvagnen var nere vid tvättstugan och han sa att vi skulle få gå dit och se på. Vi gjorde i ordning i avklädningsrummet och satte ut syborden, men så försvann alla bort. Order kommer och order går.

.......

fortsättning följer ...

Stormanövern 1924, del I

Det surrar jämt som ett tröskverk

Denna text är ett utdrag sammanställt av Arne Abramsson, f.d. ordförande i Västerfärnebo Hembygdsförening. Tidningsurklippet finns bevarat i Evert Larssons samling på Svartådalens Bygdecenter. Dock finns inget datum noterat.

Så här skriver Arne Abramsson:

Året 1924 lever alltjämt i minnet hos äldre Västerfärnebobor som året för den stora höstmanövern, som vände upp och ner på salabygden och i synnerhet Västerfärnebo med det gamla exercisfältet Salbohed inom sina gränser.

I manövern deltog förutom flera arméfördelningar även artilleri och ingenjörstrupper. Flygvapnet fick sitt elddop. Militären inkvarterades i hem och skolhus.

Kronprins Gustaf Adolf

De kungliga, Gustav V och kronprins Gustaf Adolf, deltog fältmässigt, ävenså landshövdingen Walter Murray, försvarsministern Wohlin, generalkonsul Axel Ax:son Johnson samt en rad generaler, bland dem general Tingsten, far till den sedemera kände professorn och tidningsmannen Herbert Tingsten.

Manövern ur sockenbornas tämligen respektlösa synvinkel skildras här i utdrag ur brev från makarna Maria och P.A. Rosenius till dottern Ruth, som hade lärartjänst i Hårsbäcks skola i Västerlövsta.

..........

KÄRA RUTH! Skolbarnen har nu ämnen till sina uppsatser, må du tro.

Flickan Hedberg skrev:
- En beväring skulle tvätta kött, och han lade det på backen vid brunnen och krafsade på det med fingrarna, vilka säkert inte var tvättade sedan manövern började.

Pojkar från Salbo beskrev hur de fått rida på hästarna:
- Först i trav, sedan föll de in i galopp. Lille Kurt Lundekvist var stor på sig, för han nådde till stigbyglarna.

Några officerare hade i Stockholms-tidningar beskrivit dagen i Västerfärnebo kyrka så här:

- Där var det putsat och fint, t o m kyrkänglarna hade blivit nytvättade. Torntrappan skurad till halva sin längd, längre går inte kungen, sa kyrkvaktmästaren.

Mina Alén hade hört att en visa hade blivit författad av något ljushuvud. Den skulle ha varit synnerligen spydig!

Som du kanske hört av tidningarna, så var det strid kring kyrkan. När de tågade därifrån hade fru Andersson (Irholm) med flera vinkat av dem. Då hade de ropat:

- Adjö, vackra Ebba!

När kronprinsessan hade visat sig på krigsskådeplatsen var hon klädd i brun dräkt. Då sade en spefågel:

- Louise har inte fått några nya kläder sedan i våras, för då var hon med i Uppsala i samma dräkt, det såg jag. Och hon hade inte ens skaffat sig nya strumpor.

På tisdag e m och kvällen marscherade skarorna bort. Vi drog en lättnadens suck och sa att det var härligt bra att allt var förbi. Om bara nu med bedrövelsen av katten varit förbi, för den är ju bortsprungen! Katten kom ju tillbaka, visserligen, långsam och skräckslagen. Så hade inte ens kriget berövat oss vår katt!

........
fortsättning följer ...

Västerfärnebo kring 1880

Stor folkmängden och många handlare

Med en folkmängd på 4 847 personer kring 1880 behövdes det en hel del handlare i bygden.

Rosshyttan - Anders Andersson (1837-1903)
Mälby - Anders Åhlberg (1844-1935)
Västerbykil - Robert August Ullberg (1822-1892)
Knutshyttan - Jan Mattsson (1837-1914)
Västerby - Johan Erik Eriksson (1834-1906)
Forsteby - Per Vilhelm Sjöborg ( 1828-1912)
Bergs ägor - Erik Jakobsson (1831-1900)
Islingby - Axel Osvald Holmin (1838-1918)
Sörgärsbo - Carl Gustaf Brodin (1846-1821)
Norrsalbo - Johan Oskar Bernholm (1856-1933)
Hedbo - Johan Vilhelm Hedström (1843-1915)

Hantverkare av många olika slag

Flera av de hantverk som fanns kring 1880 har mer eller mindre försvunnit idag. Vi kunde då räkna till en bokbindare, en byggmästare, två garvare, en gevärssmed, en kakelugnsmakare, en mjölnare, en murare, två sadelmakare, femton skomakare, tolv skräddare, fyra smeder, elva snickare, två stensprängare och tre urmakare.

Verk och inrättningar

Fors kvarn, såg och tegelbruk
Bjurfors såg
Bergshytte såg
Hedbo såg
Hedåkers kvarn
Rosshytte kvarn och såg
Stävre kvarn och såg
Sörhörende kvarn och såg
Söråls kvarn och såg, läs om Lugnets kvarn
Västerby kvarn och såg
Västerbykils kvarn och såg

Källa: Västmanlands Läns kalender 1881.

Anders Rutsch

Från Jansson till Rutsch, från dräng till skrivare och fördelsman.

Anders Jansson föddes 1820 i Norrhörende dit fadern Jan Larsson kom 1818 som måg och gifte sig med dottern Stina Andersdotter, dotter till landbonden i gården. 

Jan  Larsson med familj flyttade 1826 till Karbenning och bodde under några år i Bovallen, Kråkbo och Hästbäck innan de återvände till Fors gård i Västerfärnebo och arbete som dräng.

Fadern dör 1840 och modern flyttar till Fattasbo 1841. Sonen Anders byter namn från Jansson till Rutsch. Han får 1843 tjänst som skrivare på Fors gård.

Anders Rutsch gifter sig 1845 med Maria Christina Lundin född 1815 i Romfartuna. Hon kom från Västerås 1840 och fick tjänst som piga på Fors gård. Tre döttrar Sophia, Anna och Maria föddes i Fors innan familjen bröt upp för en snabb visit i Ramnäs församling 1852. Samma år var de tillbaka i Västerfärnebo och Norrål för att slutligen bosätta sig i Tomasbo som hemmansägare. 

Under året i Norrål föddes sonen Eric som endast blev 4 år. I Tomasbo fick familjen ytterligare tre barn Carolina som blev knappt två år, August samt Juliana som blev knappt två månader.

Om Anders Rutsch berättades det i tidningen när han avlidit 1899 att han varit ofärdig i över 20 år och endast kunna flytta sig med svårighet med hjälp av kryckor. Han hade då ägnat sig åt att skriva. Han efterlämnade ett bibliotek på över 200 band som han skrivit och bundit in. Största delen av böckerna handlade om präster, till vilka han närde ett glödande hat. En del har han författat själv annat är avskrifter från prästmöten och tidningsartiklar och annat som fallit honom i smaken.

Dottern Sophia (1846-1926) blev gift med fjärdningsman Victor Persson Lindberg,

dottern Anna (1849-1929) blev gift med hemmansägare Jan Andersson Östholm,

dottern Maria (1851-1897) blev gift med byggmästere Jan Eric Öström,

sonen August (1857-1934) emigrerade i april 1880 till Norra Amerika där han gifte 1884 sig med Anna som var från Sverige. 

Dessa fyra barnbarn gav upphov till i varje fall 32 barnbarn till Anders Rutsch.

Makarna Rutsch grav i Wisconsin, USA

Tre generationer senare bör det finnas väldigt många ättlingar. Jag vet i varje fall en klasskamrat till mig som är barnbarns barnbarns barn till Anders Rutsch, som då är farmors farmors far till min klasskamrat. Gissa vem?

Skogsbranden 1914

Hundra år före den stora skogsbranden i Västmanland 2014

Flera bränder har rasat under åren. Min pappa berättade om vad han hört som liten om hur Rosengrens son genom oaktsamhet satte eld på skogen. Han lär ska ha haft en jordkula i närheten av Lissjö där han befann sig.

Hur var det nu med detta? Sagt och gjort, det måste finnas dokumenterat i någon gammal dagstidning. Dags att leta.

I flera artiklar i svensk-amerikanska tidningar berättas om att en häftig skogseld utbrutit i skogen mellan Öjesjön och Sörgärsbo i Västerfärnebo på tisdagsförmiddagen den 11 augusti 1914. Till följd av den starka stormen har elden fått stor spridning.

Branden hade spritt sig på ett område ungefär en halv mil långt och 2-3 kilometer brett. Området var bevuxet med delvis mycket värdefull skog uteslutande tillhörande småbönder i Västerfärnebo och Fläckebo socknar.

Flera gårdar och byar var starkt hotade och ladugården vid Skillbergs gård antändes ett par gånger. Endast ett mindre uthus vid Skillberg brann ned, man lyckades rädda boningshuset. Rosstorpet och Rävsbo gårdar hotades ett tag eftersom vinden kastat om till sydlig. De räddades dock.

Vid 8-tiden på kvällen ansågs branden begränsad. Mycket folk, ca 200 personer, från bland annat kringliggande socknar hade samlats för att hjälpa till. Brist på enhetlig ledning gjorde sig gällande, vilket tillsammans med den starka västliga stormen i hög grad försvårade släckningsarbetet. Elden kom att nå ner till de stora åkerfälten vid Gärsbo och Salbo byar.

Hur var det då med Rosengrens son? 

Jo, i tidningen sägs att elden förorsakats av en 60-årig sinnesrubbad man, som i många år bott i jordkulor ute i skogarna och ej velat bli omhändertagen av fattigvården. Anders Gustaf Rosengren slutade sina dagar på ålderdomshemmet elva år senare i en ålder av 69 år gammal.

Markägarna hade för avsikt att avfordra kommunen ersättning för de uppkomna skadorna. Hur det gick med detta förtäljer inte denna berättelse.

Rosengrens jordkällare, foto 2012.

Familjen Rosengren bodde vid Rosengrens väster om Öjesjön från 1886. Fadern dog på nyårsafton 1899 och modern flyttade därifrån 1903. 

Det enda som finns kvar vid Rosengrens är en jordkällare. Den klarade sig även vid branden 2014, men skogen runt omkring försvann. 

Mulltimmerhyttan vid Landforsen

Bergsmännen anlade både hytta och hammare, flera av varje

Strax norr om Örbäck finns en mulltimmerhytta vid Landforsen. Den anlades år 1632 och ägdes av bergsmännen i trakten. I närheten anlades Hästbäcks övre och nedre hammare.  

Området övertogs i slutet av 1600-talet av häradshövdingen Per Larsson Gyllenhöök. Att det fanns en hytta på platsen har omnämnts redan 1371. Den mulltimmerhytta som idag står på platsen uppfördes i slutet av 1700-talet.

Mulltimmerhyttan vid Landforsen.

Området som bestod av en övre och en nedre hytta, har omväxlande kallats Långsjö eller Landforsen. Driften vid hyttan lades ned 1850.

År 1767 flyttades verksamheten vid den nedre hammaren till Engelsbergs bruk och år 1851 flyttades verksamheten vid den övre hammaren till Högfors bruk.

Tackjärnsstämpeln var NBBL:LH.

Modell av mulltimmerhyttan.

I Svartådalens Natur- och Kulturcenter finns en modell av mulltimmerhyttan. Modellen är skalenligt byggd av skomakaren Algot Andersson som bodde i Örbäck i slutet av 1960-talet.

Hitta hit:
Svartådalens Bygdecenter med Natur- och Kulturcenter hittar du granne med Västerfärnebo skola bredvid kyrkan. Adressen är Klockarvägen 7.

Soldattorpet på Gammelgården

Soldattorpet och torpets siste soldat No 103 Norgren, Livkompaniet

Soldattorpet på Gammelgården, Västerfärnebo.

Västmanlands regemente har haft sin övningsplats Salbohed 1681-1906. Till minne därav inköptes en soldatstuga från Norrgärsbo för soldat No 103 Norgren å Livkompaniet för 200 kr 1928.

Den siste soldaten i torpet var Eric August Norgren (1862-1905).

Stående från vänster: sonen Karl August (1886-1975), soldat Eric August Norgren (1862-1905) och
dottern Agnes Viktoria (1893-1970). Sittande: hustrun Josephina Åhlberg (1860-1945).

Drängen Eric August Jansson i Hassmyra, Fläckebo antas som soldat No 103, Norr Gerdsbo rote den 2 december 1882. Han får namnet Eric August Norgren.
1883 flyttar Eric August Norgren till Norrgärsbo ägor.
1886 gifter han sig.
1893 Flyttar familjen till Backa där Eric August Norgren blir brukare. Soldattiden är slut.
1898 går flytten till Norberg och året därpå till Sörby Mursjön i Västervåla där Eric August Norgren är arrendator. Han avliden 1905 endast 42 år gammal.
Änkan och de två barnen flyttar tillbaka till Västerfärnebo och bosätter sig i Sörhörende 1907.

Mer att läsa om alla soldatrotar i Västerfärnebo finns nedan:

-->

Soldatrotar i Västerfärnebo

Register över soldatrotar i Västerfärnebo. Bergs kompani och Livkompaniet, Kongl. Westmanlands Regemente.

Bergs kompani: No 120 – Norrhörende – Varg, Hörnberg - Soldattorpet No 121 – Norrhörende – Flor, Eklund - Soldattorpet No 122 – Sörhörende – Igelbäck, Berg - Soldattorpet No 123 – Sörhörende – Hake, Götberg - Soldattorpet No 124 – Sörhörende – Spännare - Soldattorpet No 125 – Fors – Hake, Ek - Soldattorpet No 126 – Hällby – Dunderhake, Hellbom - Soldattorpet No 127 – Sörål – Rulle, Åhlberg - Soldattorpet No 128 – Hällby – Gers, Hellberg - Soldattorpet No 129 – Hällby – Flink - Soldattorpet No 130 – Islingby – Svanfält - Soldattorpet No 131 – Hedbo – Lekare, Söderlund, Hedin - Soldattorpet No 132 – Hedbo – Dahl, Bjurling - Soldattorpet No 133 – Sunnanåker – Gråberg - Soldattorpet No 134 – Boda – Nor, Nord - Soldattorpet No 135 – Ösby – Hedman, Spångberg - Soldattorpet No 136 – Berg – Tjäder, Lindström - Soldattorpet No 137 – Forsteby – Bäck, Lustig, Fröstberg, Forsberg - Soldattorpet No 138 – Västerby – Drake, Westerberg - Soldattorpet No 139 – Ålsvarta – Brandt, Lindberg - Soldattorpet No 140 – Bjurfors – Fågel, Bjurman - Soldattorpet No 141 – Lasjö – Liljeros - Soldattorpet No 142 – Västerbykil – Ryss, Kihlström - Soldattorpet No 143 – Västerbykil – Alinder, Bjälke, Wester - Soldattorpet No 144 – Björsbo – Stolpe - Soldattorpet No 145 – Mälby – Sommar, Mälström - Soldattorpet No 146 – Mälby – Lind, Lund, Mälberg - Soldattorpet No 147 – Hedåker – Gångare - Soldattorpet No 148 – Svedbo – Jölnäck, Hedberg, Svedberg - Soldattorpet No 149 – Jordbron – Asp - Soldattorpet No 150 – Rosshyttan – Flagga, Fernros - Soldattorpet

Livkompaniet: No 98 – Sörsalbo – Wärre, Salström - Soldattorpet No 99 – Sörsalbo – Park - Soldattorpet No 100 – Norrsalbo – Flinta, Humla, Salberg - Soldattorpet No 101 – Norrsalbo – Bäger, Beijer, Sahlin - Soldattorpet No 102 – Norrsalbo – Klinga - Soldattorpet No 103 – Norrgärsbo – Dufva, Norgren - Soldattorpet No 104 – Norrgärsbo – Wästman - Soldattorpet No 105 – Sörgärsbo – Orre, Södergren - Soldattorpet No 106 – Boda – Fakt, Hedlund - Soldattorpet No 107 – Sörgärsbo – Längd, Söderberg - Soldattorpet